Födelsedagsfirande i all ära, men lägg på 22h jobb under samma helg som man bestämmer sig för att hinka vin som om man var ledig. Lovar att jag knappt stod på benen igår kväll när jag kom hem från jobbet. Sov i starka 12h för att kompensera min stackars kropp, knappt att det hjälpte så jag har vart slut hela dagen.

Ibland, ibland så är jag så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ni vet känslan, känslan som går från ända nerifrån tårna och rakt upp i den där lilla lyckoplutten som sitter någonstans i hjärnan, ni vet Den känslan. Så bra är det ibland. Men vissa dagar, även fast du är lycklig så kan du må så fruktansvärt dåligt. Nästan undermedvetet. För, när du vänjer dig vid det där lyckoruset, när du inte tänker på det längre, det är då, då det tas ifrån dig. Det är som att någon rycker mattan under fötterna på dig. Och du landar rätt på ansiktet. Kanske är inte världen så rosa som du trott? Kanske är inte allt en dans på rosor? Och helt plötsligt kommer frågorna som på led. Alla vill vara först och ingen vill ta en kölapp.

Mitt liv har inte varit enkelt, något mina närmsta vet. Och jag vet, jag vet faktiskt att jag förtjänar att ha det rosa och att dansa på rosor. Men ibland är det svårt. När kraven blir många & frågorna för påträngande.

Jag är lycklig. Jag är lycklig. Fast, är jag det? Jag vill vara det, jag vill tro att jag är det. Jag är det oftast iallafall. Och det är alltid något, det är en bra bit på vägen om man jämför med vart jag befann mig förra året. I dagens läge så har jag precis landat min första fasta tjänst, jag trivs med mig själv, jag fick honom med stort H som jag kämpade för i tre långa jävla år & jag har de vännerna vid min sida som jag vill dela resten av mitt liv med. Men ändå, ändå är det något som inte känns hundra. Jag vet att jag inte kan ändra mitt förflutna eller mina tidigare upplevelser. Men, det är något med mitt liv idag som inte känns rätt. Det är inte riktigt 100, snarare typ 80. Och jag kan inte riktigt svara på varför.

Inte kanske blir det heller bättre av att jag haft en pissig dag, att jobbet gått kasst, att jag vet att någon nära kämpar för livet, att jag inte kan prata om det, att jag saknar min pojkvän så att jag dör, att jag känner att vi inte får den tiden ihop som jag behöver eller att dagen allmänt vart fel sedan jag steg upp. Mitt liv är som en bergodalbana, ibland är man på toppen & känner sig riktigt jävla bra och ibland går det rätt nerför utan att nödbromsarna finns där.

Det är sådana här dagar, det är då jag behöver dig som mest. Du som älskar mig & borde finnas och lyssna. Och då är du inte här.

Jag har inte skrivit här sen jag kom hem från min resa. Och det är nog mest för att jag inte känner att jag behöver det på samma vis som tidigare. Min blogg har varit ett sätt att uttrycka känslor, oftast mindre positiva sådana. Men, för första gången på riktigt, riktigt länge så kan jag känna att jag är lycklig. Jag, Carolin Klasson, är lycklig.

Ja, nu har jag vart hemma sedan i tisdags & hunnit landa ordentligt. Det var mycket som skulle fixas med första dagarna, folk att träffa, folk att ringa, saker att göra osv. Så man hann inte riktigt med att bara vara, men idag är min 'bara vara' dag skulle jag påstå, jag har inga planer. Jag har en 'plan' & det är att träffa Hanna, och det var mitt initiativ så det känns inte som ett måste. Annars så ska jag bara kolla ifatt lite serier jag missat, laga & äta den mat jag vill och bara luffa runt och känna mig levande.

Efter två riktigt bra partykvällar så lämnar jag nu Växjös nattliv lite bakom mig för att inta Bali, Indonesien, Singapore & Malaysia! I fredags var det tjejförfest hemma hos Johanna, så med massa vin i kroppen åkte vi ner till Grace där vi (här vill jag skriva; dansade) mest var överallt. Vi kan väl beskriva kvällen med tre ord; lite för fulla. Men vi krigade på bland alla nyfyllda artonåringar och hade kul ihop!

I mina ögon är du i en klass för sig. Jag tycker om dig.

Fyra dagar kvar i Sverige, F Y R A ! Måndag klockan 08.00 lämnar vi svensk mark tänkte jag precis skriva, men vi flyger ju från Köpenhamn. Men ja, 08.00 lyfter planet & 23 timmar senare landar vi på Bali, underbart! Kryper snart ur mitt eget skinn, jag vill åka nu nu nu nu!

Idag har vart en rätt bra dag, skönt. Jag har köpt mig en megaryggsäck som jag ska släpa runt i Asien i en månads tid, köpt massa nödvändigheter på Apoteket & beställt pengar. Ska bli kul att se mig och fröken Alriksson försöka ha koll på valutan där nere, jesus. 80 svenska kronor är närmare bestämt 100 000 indonesiska rupier. Som sagt, det kan bli spännande att se om vi lyckas hålla koll på.. Kvällen har jag spenderat tillsammans med Hanna, vi har sysselsatt oss med musik, prat, solning & tillslut så kapade jag ca 12cm på hennes hår. Bra kväll!

Och glöm inte att försöka ha roligt. Att ha roligt betyder inte att du är lycklig. Men det betyder att du i alla fall vet att du är värd att få ha kul.