ligger hemma i lägenheten och är sjuk. jätteunderhållande, verkligen. snor, hosta och feber är allt annat än en härlig start på veckan. förresten, fråga mig inte varför det inte går att få storbokstav i början av meningarna, det verkar bara inte fungera?

så, nu verkar det som att jag har fått kläm på det här med mobilbloggandet, tror jag iallafall.

Sitter hemma & dricker vin i väntan på att åka in till stan & möta upp Emelie så vi kör igång med listan igen. Vi hoppar mellan punkterna & nu har vi landat på nummer fem; Vad är kärlek?

Robyn – Indestructible (Acoustic Version)

Lite smått spontant sådär så bestämde jag mig igår vid halv tolv att jag skulle gå ut. Så sagt & gjort! Mötte upp Elin & blev precis lika full som vanligt. Eller ja, vi var väl någorlunda rediga igår skulle jag vilja påstå (?). Det var i vilket fall som helst himla trevligt! Skönt att träffa på massa folk som man känner! Är för övrigt inte alls bakfull, skönt. Snart är det dags för innebandy, min kära bror som spelar. Så, håll tummarna för vinst!

Ja, vad passar bättre än att börja med punkt ett på listan? "01 - Presentera mig själv".

Eftersom ni läser min blogg så vet ni ju redan vem jag är. Men vi kör ändå! Carolin Klasson heter jag och ploppade ut på Växjö BB den 12 Augusti år 1990. Mina föräldrar visste inte om jag skulle bli en kille eller tjej, man kollade ju inte ofta sådant "förr". Så mamma hade valt ett pojknamn; Christoffer. Och pappa basade över tjejnamn & det var så jag fick heta Carolin. Inte Caroline som många envisas med, utan plain and simple; Carolin. Jag bodde ensam med min älskade mamma tills jag var fyra år, då hon träffade sin stora kärlek, Billy. Billy är min extrapappa/styvpappa/låtsaspappa/vad-man-nu-vill-kalla-det-pappa & även pappa till världens underbaraste lillebror.

Sedan 1999 har jag & min familj bott i det gula huset längst in på återvändsgränden Backagårdsvägen. För en månad sedan så tog jag mitt pick och pack & flyttade med min bästa vän Elin upp till huvudstaden. Nu bor vi på 25kvm & det fungerar över all förväntan!

Mina tonår var fartfyllda och jag har gett min mamma mer gråa hår än hon förtjänar. Jag var ett stort kaos på två ben. Jag hade så mycket känslor & vilja inom mig att jag inte riktigt visste hur jag skulle vrida & vända på mig. Så allt det där som jag inte visste hur jag skulle få ur mig, kastade jag ur mig hemma & ofta på min mamma. Jag har världens bästa mamma, det vet jag idag. Men då, då var jag ung & dum.

När jag var fjorton år var jag med min pappa i Thailand för att fira jul & nyår, det slutade inte riktigt som planerat. Den 26:e December kom tsunamin och svepte över den lilla ön där vi befann oss. Som fjortonårig tjej har man mycket nog i tankarna & det var det sista jag behövde. Blod, skrik & panik - överallt.

I våras miste jag min pappa & har inte gjort mycket för att egentligen ta i tu med det. Jag orkar inte, inte just nu. Jag är trasig som person, men samtidigt stark.

Min personlighet har formats hela min uppväxt, tills jag blivit den jag är idag. Jag har gått igenom mycket som många i min ålder inte har gjort & det har gjort mig stark. Jag har vuxit upp med en oerhört stark mamma & även det har format mig till den jag är. Förövrigt är jag en sådan tjej som ingår i  den normala beskrivningen på; öppen, social, glad, framåt & spontan. Jag skulle vilja påstå att jag är en ganska vanlig tjej i 20års åldern med ganska mycket skinn på näsan.

Utbildade mig till frisör på gymnasiet & det är även det som jag sysselsätter mig med uppe i Stockholm just nu. Jag har även jobbat med andra saker när jag fortfarande bodde i Alvesta, såsom; kassabiträde på Oljeshejkerna, hoppat in lite extra i baren & haft hand om VIPentrén på Grace Nightclub & suttit i kassa på Netto. Så lite har jag ändå hunnit med.

Det är väl det närmsta jag kan komma en beskrivning av mig själv för tillfället :)

Som ni mina kära vänner kanske har sett i andra bloggar så cirkulerar listan "30 dagar" runt vilket går ut på att man ska skriva om en specifik sak varje dag i 30 dagar, men eftersom min tillgång till internet är sådär så väljer jag att göra lite på mitt eget vis. Jag kör 30 inlägg istället för 30 dagar, så uppdaterar jag när jag kan helt enkelt. Jag tänker även hoppa runt lite mellan punkterna & skriva om det som faller mig inför dagen :)
Här har ni punkterna som jag kommer skriva om med jämna mellanrum;

01 - Presentera mig själv
02 - Min första kärlek
03 - Mina föräldrar
04 - Det här åt jag idag
05 - Vad är kärlek?
06 - Min dag
07 - Min bästa vän
08 - Ett ögonblick
09 - Min tro
10 - Det här hade jag på mig idag
11 - Mina syskon
12 - I min handväska
13 - Den här veckan
14 - Vad hade jag på mig idag?
15 - Mina drömmar
16 - Min första kyss
17 - Mitt Favoritminne
18 - Min favoritfödelsedag
19 - Detta ångrar jag
20 - Den här månaden
21 - Ett annat ögonblick
22 - Det här upprör mig
23 - Det här får mig att må bättre
24 - Det här får mig att gråta
25 - En första
26 - Mina rädslor
27 - Min favoritplats
28 - Det här saknar jag
29 - Mina ambitioner
30 - Ett sista ögonblick

Om jag inte visste att mina ögon var gröna,
så hade jag sagt att jag vore så blåögd.
Life's a bitch and you'll never change.

Stockholm. Big city. Bright lights. Love.
Jag har så mycket tankar och åsikter om denna stad, allt är positivt förutom en, och det är att detta inte är mitt 'hemma'. Folk säger att "Jamen, du har ju testat & nu vet du att Stockholm kanske inte är för dig." FEL, Stockholm är för mig, Stockholm är som gjort för mig. Jag älskar Stockholm. MEN, jag älskar inte det faktum att det är så långt borta. Borta från hemma, hemma som är bra, hemma som är tryggt & faktiskt helt underbart. Och nej, jag tycker inte att Alvesta/Växjö är underbart.

Men, hemma, hemma i soffan med hela familjen samlad - DET är hemma. Hemma är dom man tycker om. Hemma är en lukt, hemma är en känsla, hemma är en person, hemma är något som ingen kan ta ifrån en. Jag är kluven, jag vet inte vad jag vill göra. Ena dagen så älskar jag att bo här, älskar att just jag bor här. Och andra dagar så vill jag bara komma närmare hem. Jag vill inte bosätta mig i Alvesta/Växjö, iallafall inte ännu. Jag vill vara borta men ha hemma inom räckhåll. Jag vill att någon gör beslutet åt mig, men så enkelt är det inte tyvärr. Jag står vid ett vägskäl och inom några månader måste jag ha bestämt mig för vilken väg jag ska ta.

Long time, no see! Snökaoset har även hittat till Stockholm nu. Så har även förkyldning & sånt som hör vintern till. Men, what to do? Bita ihop, slänga på sig vinterjackan & bara se glad ut. Idag är en kass dag, sitter på jobbet med ont i huvudet & resten av kroppen och bara väntar på att jag ska få gå hem. Resten av veckan som gått har däremot vart bra, jag har vart glad & pigg och för en gångsskull så vet jag till hundra procent varför.

Robyn – Indestructible (Radio Edit)

Inatt var en hemskt natt, jag har aldrig känt mig så ensam & liten som jag gjorde. Grät, vred och vände på mig hela natten & bara önskade att jag var hemma igen. Fan, mitt hem är inte här. Mitt hem är hemma, hemma i Alvesta. Nu säger jag inte att jag ska ge upp och flytta hem igen på direkten, jag kommer ge det tid. Men när man känner sig halv är det inte enkelt. Tacka gode gud för att min älskade Frida hörde av sig idag, så det blev kaffe & skitsnack i timmar & nu sitter jag i hennes soffa med ett glas rött i handen och mår faktiskt mycket bättre!

Du är fin, finare än dom flesta.

Idag är en dålig, dålig dag. Jag har vart som ett levande lik. Första dagen på salongen och jag måste gjort sämsta intrycket ever. Jag som annars älskar att vara bland folk, speciellt i jobbsammanhang. Jag är glad, sprallig & trevlig (ja, tyck ni att jag är självgod men jag vet själv att det är så.) men idag var jag inte mig själv. Jag har känt mig tom, ensam & helt enkelt så jävla miserabel att det finns inte. Hade man kunnat se rätt igenom en människa som om den vore genomskinlig, så hade ni sett mig idag. Jag fanns inte. Och jag vet att det är för att jag var hemma i helgen. Jag blev påmind om vad jag lämnat. Alla fina människor som jag tycker så fruktansvärt mycket om. Så för att dämpa allt jag känner så dricker jag rosé ikväll. Mycket. Jag orkar inte ta i tu med mina känslor idag, inte alls. Jag vill gråta, skrika och gapa för att jag önskar bara att jag låg hemma i soffan och kollade på något menlöst program med min familj. Istället sitter jag 45 mil bort med vin som sällskap. Sen min älskade pappa gick bort så har jag blivit så familjekär att det finns inte. Man ska inte ta sin familj för givet, man ska inte bara tro att dom alltid finns där, för när du vaknar en dag så kanske det inte längre är så. Så, älskade mamma, Billy & lillebror Zack - ni är bäst, finast, underbarast och dom jag älskar mest på jorden, det finns inga som ni. I love you. Today, tomorrow and forever.

Inaktiv här i bloggen, men överraskade min älskade mamma i fredags genom att komma hem till Alvesta! Det blev tårkalas & massa kramar. Fan vad jag älskar min familj. Ljugit så jag nästan trott mig själv om att jag inte skulle komma hem till helgen. Men inte en chans att jag missar mammas födeledag & farsdag. Underbara, älskade, fina familj. Ni är världsbäst! Helgen var fartfylld eftersom det var ett tag sedan jag var hemma. Bowling, mys med familjen, "köksbygge", närhet, utgångar & en allmänt underbar helg. Ni är världs allihop.

Min lillebror, han förtjänar ett eget inlägg. Just bara för att han är så underbart fin! Den lilla odågan kan hålla hemligheter som ingen annan, han är helt enkelt världsbäst. Fjorton år och världsbäst, det vill inte säga lite om en kille det. Stackars honom när han får för sig att skaffa flickvän (eller, stackars henne), det kommer inte bli lätt. Jag kommer vaka som en hök & om hon så mycket som skulle såra min bror (detta gäller förövrigt alla andra människor också) så skulle jag bli skogstokig. Jag kommer försvara honom inför alla tills den dagen jag dör. 
Älskade, fina lillebror, jag älskar dig.

Idag är en bra dag, det är fredag och det är bra! Imorgon är det lördag och det är ännu bättre. Just nu sitter jag hemma hos mina två mongon till vänner, som förövrigt inte är hemma. Vädrar ut allt ungkarlsunk som luktar, funderar på att städa undan lite. Men jag vet inte om jag orkar. Här hemma har dom tv & internet, LYX. Vi hade också tv hemma hos oss innan, men inte längre, den verkar stendöd. Internet kan vi inte heller stoltsera med. Så jag har brutit mig in här istället. Imorgon fyller min älskade mamma år förövrigt (jag saknar henne, jag saknar, jag saknar, saknar, saknar..) & på söndag är det farsdag. En fullsmockad helg när det kommer till bemärkelsedagar egentligen, och jag missar allt. Det kom ju inte överdrivet lägligt med det nya jobbet med tanke på att jag ska in dit imorgon och trixa med pappar och sådär. Men älskade mamma, jag kommer snart hem, så fort jag kan. Lovar!

Melissa Horn – Hanna

Jag finner snart inga ord, det känns som jag redan sagt allt.

Ett internet & ett trasigt boxerkort fattigare men ett jobb rikare! Jag är nöjd. Min mamma är nöjd. Alla viktiga är nöjda med mig. Tackar. Nej, men på riktigt så känns det bra, tror jag. Eller det är klart det känns bra men gud vad allt helt plötsligt känns verkligt. Jag bor här. Jag har ett jobb här. Men detta är inte mitt hemma. "Home is where the heart is" sägs det ju, och mitt hjärta är fortfarande inte med mig. Det ligger hemma i soffan, hos min fina familj och jag vet inte om jag är redo att hämta hem det hit upp. Hemma är tryggt, hemma är bra, hemma är bäst. Vem kunde ana att jag skulle vara så hemmakär? Nej men nu ska jag inte vara sån (men jag måste säga att jag saknar min familj så jag är trasig).

Snökaoset har hittat sin väg till Stockholm. Inte nog med att det är typ världens blåsigaste stad, lägg till lite snö på det och det är ju helt olidligt att gå utanför dörren. Men, eftersom jag inte har något internet i mitt lilla krypin så har jag trotsat snön och begett mig till stadsbiblioteket vid Odenplan för att få lite verklighetsupdate.

Intervjun idag gick jättebra, provjobb imorgon ute i Mörby Centrum. Tar från Lilla Essingen där jag bor ca 40 minuter att ta sig kommunalt. Ingen höjdare kanske, men jag har min bok som så troget följer mig vart jag än är påväg. Det löser sig! Håll nu era tummar igen för att även detta ska gå bra!

You're the one person I just can't forget.

Imorgon ska jag på arbetsintervju, håll tummarna! Nu får det börja hända saker, börjar bli rastlös. Vart på en rad med intervjuer & väntar fortfarande besked från endel. Men håll tummarna för imorgon!

Jag tänker på dig varje dag, varje vaken stund.

Jag saknar dig,

Sen tre veckor tillbaka så bor jag numera i Stockholm. När jag var här uppe för ca 2 månader sedan så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag älskar det. Första dagen jag kom hit så var jag ute och gick själv längs norra mälarstrand & då insåg jag att jag faktiskt kommer att trivas här. Underbara stad. Jobbfronten har hittills vart lite småkämpig, men det kommer. Våran lilla etta som vi bor i är jättemysig (när den inte är katastrofalt nerstökad, vilket den för det mesta är..).

Då var det väl dags att sparka igång det här igen. Har väl känt att jag inte behöver skriva så mycket längre. Men jag antar att det behöver jag faktiskt. Min blogg, mina ord, min fristad.