Igår var det nio månader sedan du gick bort. Nio månader. Bara sådär. Som att det vore ett knäpp i fingrarna. Som att tiden inte spelar någon roll. Inombords känns det som att det har gått en vecka. Folk säger hela tiden att saker blir bättre med tiden, men hur kan det bli det? Om man inte märker dagarna som går? Om man fortfarande har lika ont? Jag älskar dig pappa & saknar dig mer för varje dag.