Orden börjar sina. Mitt minne börjar blekna. Mina tårar börja torka ut. Allt det där, för att jag tvingar det. Jag vill inte prata om dig, jag vill inte minnas den dagen & jag vill inte gråta. Jag har en förmåga, en förmåga att blunda för verkligheten. Inte låta den påverka mig. Jag önskar jag var på ett annat sätt, jag önskar att jag skrek, grät & var ledsen. Jag önskar att jag inte sparade på allt inom mig, men jag orkar inte vara svag. Jag orkar inte ta tag i allt. Det är för mycket. På tok för mycket.