wonders

Everything happens for a reason, det brukade vara mitt motto. Jag var säker på att det alltid fanns en anledning till att säker hände. Nu, nu vet jag inte längre. Jag menar, vad var det för mening med att min pappa skulle ta sitt liv? Jag kan bara inte riktigt förstå. Fortfarande så är allt lika oklart som dagen det hände. Eller, den dagen i sig är nästintill kristallklar för mig. Jag kommer ihåg den som igår.
När mamma & Billy satte sig på varsin sida om mig i soffan, när mamma berättar vad som hänt, hur Billy håller hårt i mig när jag får panik, hur jag skriker att hon ljuger. Jag kommer ihåg allt. Jag vill glömma, kasta bort och helt radera den dagen. Jag vill aldrig att någon i min omgivning får uppleva den dagen, eller uppleva sorgen jag tvingas gå med varje dag.

Kommentarer
Postat av: jonella

jag är så ledsen för din skull, ingen borde få ha det så. ingen! det är fan inte rättvist!

2010-08-25 @ 18:06:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0