Vart ska jag börja? Grekland var det underbaraste på länge. Jag har haft fötterna i havet, skrattat så jag gråtit, gått runt i en främmande stad, varit extremt lycklig, gråtit vid tanken på smärtan jag bär på, berättat minnen, skapat nya minnen. Jag har helt enkelt haft det oförskämt bra skulle jag nästan påstå. Självklart har det vissa stunder vart jobbigt & jag har gråtit. Gråtit och berättat fina minnen, dåliga minnen. Haft världens finaste bredvid och bara levt. Världens bästa vecka. Inte för att vara sådan men jag om någon behövde det här. Jag behövde få komma iväg, få känna att jag lever, på ett positivt sätt. På sista tiden har känt att jag lever, på ett fruktansvärt sätt. Så tack, älskade fina vän för en oförglömlig vecka. Underbart.