Inatt var en hemskt natt, jag har aldrig känt mig så ensam & liten som jag gjorde. Grät, vred och vände på mig hela natten & bara önskade att jag var hemma igen. Fan, mitt hem är inte här. Mitt hem är hemma, hemma i Alvesta. Nu säger jag inte att jag ska ge upp och flytta hem igen på direkten, jag kommer ge det tid. Men när man känner sig halv är det inte enkelt. Tacka gode gud för att min älskade Frida hörde av sig idag, så det blev kaffe & skitsnack i timmar & nu sitter jag i hennes soffa med ett glas rött i handen och mår faktiskt mycket bättre!