I belive in us.

Jag trodde avståndet skulle ändra oss. Jag skulle nog nu påstå att jag var naiv. Jag trodde jag kunde ändra oss, rädda oss. Jag var nog naiv. Jag vill så mycket, jag trodde jag kunde rädda, jag trodde att jag kunde fixa men, jag var blåögd och naiv. Det krävs två att dansa tango som det sägs, och så sant som det är sagt. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag trodde saker skulle bli annorlunda bara avståndet mellan oss blev större. Nu tror jag att det hade nog inte spelat någon roll. Jag har lagt mina kort på bordet, jag har gjort vad jag har kunnat. Jag brukar fråga mig själv om jag kunde gjort något annorlunda, men jag måste nog ärligt svara nej på den frågan. För jag har kämpat, jag har slagits, jag har gråtit & jag har gjort allt som står i min makt. Jag har gjort allt jag har kunnat, för dig. Men jag vet inte om det längre räcker till. Även om avståndet blir längre så vet jag inte om det gör saken bättre. Ärligt talat så vet jag inte om något kan göra det bättre, förutom du. Återigen står jag utblottad med känslorna framme, och får inget tillbaka. Vi är olika, det har jag lärt mig. Jag har tagit hänsyn, jag har spelat snyggt, jag har inte pressat dig, jag har avvaktat. Men, det krävs två att dansa tango som sagt. Och jag vet inte om vi är två i dansen längre. Jag vet inte längre. Jag har vridit ut och in på mig själv för din skull, allt för länge. Folk har försökt intala mig att gå vidare, att inse att jag inte borde stanna kvar. Men jag vill inte gå, jag vill inte ge upp. För någonstans där inom mig så bor den där 17åriga tjejen som var naiv, blåögd & föll för dig på två röda sekunder. Jag har med åren växt och med lite mer erfarenhet så säger min hjärna åt mig att gå. Men, jag är inte redo att svika den naiva tjejen inom mig som tror på ändlös kärlek. Inte ännu. Jag tycker om dig. Då, nu & sen. Och en del av mig hatar mig själv för det. Men jag gör det, jag tror på oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0