När jag egentligen borde gå runt och le, så känns det som att mitt hjärta trasar sönder. När jag vet att jag borde vara glad, då sviker humöret som mest. Varför är det så? Jag är ju glad, egentligen. Men hela min kropp skriker och min hjärna trycker undan det som är bra. Varför blir det så?