Det senaste året har det hänt mycket, mycket har förändrats. Men något som inte förändrats är min känslor för dig. I mina ögon är du fortfarande underbar.

Jag tillbringar mestadels av mina dagar med att göra ingenting, ändå så är allt fruktansvärt. Jag vill inte gå upp ur sängen, jag vill inte prata om det, jag vill bara vara. Jag gråter, sover & undviker verkligheten. Jag vet knappt riktigt vad det är med mig längre. Fast jag har många anledningar till att vara glad så kan jag inte, det går inte.

Try to walk a mile in my shoes,

Saker och ting börjar falla på plats, jag borde vara glad. Jag borde vara riktigt glad. Men jag trasar sönder, gråter och vill inte mer. För varje anledning jag har till att vara glad, ju mer går jag sönder. Allt gör ont och livet är inte rättvist alls. Jag vill inte.

Efter en väldigt avklädd dag så hoppar jag nu i kläderna & tar med mig min Emelie för att köpa godis.

Du är fin. Du är bra.

När jag egentligen borde gå runt och le, så känns det som att mitt hjärta trasar sönder. När jag vet att jag borde vara glad, då sviker humöret som mest. Varför är det så? Jag är ju glad, egentligen. Men hela min kropp skriker och min hjärna trycker undan det som är bra. Varför blir det så?

Kom precis hem efter en fika i stan tillsammans med Hanna. Efter några veckor med nyttig mat så kände jag att jag var värd min vaniljlatte & enorma kaka. Så, efter en mysig fika så släppte jag av Hanna & susade hemåt för att plocka fram saxarna & nu inväntar jag kvällens 'kunder'.

Ellie Goulding – Your Song

Efter en kämpig vecka så  blev det helg och jag gjorde det bästa jag kunde av den. I fredagskväll var jag hemma hos Hanna och efter det så gick vi tillsammans till Lagerlunden. En snabbvända på Grace 18 med Vedija där jag insåg att Grace 18 är ingenting för mig. Så vi åt nattmat & åkte hem tidigt istället.

Den senaste veckan var kass. En känslomässig berg och dalbana. Det har varit mycket på sista tiden. Mycket jag inte kan styra över och känslor som stormar från alla håll och kanter. Pappas bortgång har känts mer påtaglig än vanligt & jag har inte varit på topp. Jag känner mig så liten, sviken & menlös när det kommer till pappa. Jag känner mig inte tillräcklig, jag var inte tillräcklig för att han skulle fortsätta kämpa, kämpa och vilja leva. Jag har utgett mig för att vara psykisk stark i flera år, men jag antar att jag hade fel. Snart är det ett år sedan min pappa, min pappa Joacim Klasson tog sitt liv och jag kan fortfarande inte förstå. Jag kan inte förstå hur en människa kan vilja sina nära & kära så fruktansvärt illa. Självmord är ett själviskt beslut & jag kommer aldrig ta det i försvar. Min pappa gjorde ett val, ett val jag aldrig kommer att acceptera. Varför var det inte värt det? Varför var det inte värt att försöka komma på fötter? Varför var det inte värt att försöka leva? Jag kommer aldrig få svar. Jag kommer alltid, alltid att vara sviken av en av människorna jag älskade högst på jorden. Min egen pappa.

I think of you day & night,

Ett väghinder ur vägen idag. Äntligen. Dragit ut på tiden och nu äntligen är det dags att lägga det bakom sig. Några erfarenheter rikare & några tusenlappar fattigare. Men så skönt att ha det ur vägen.

Helt plötsligt så känner jag mig riktigt smart.

The Thrills – Not For All The Love In The World

Hur är det nu igen att vara riktigt lycklig? Jag skulle vilja påstå att jag knappt längre kommer ihåg. Visst, stundtals har jag varit lycklig det senaste året, men aldrig riktigt riktigt lycklig. Lycka som gör att man vill gå upp ur sängen varje dag, lycka som strålar runt omkring en. Sedan pappa gick bort så har jag inte varit uppriktigt lycklig. Vissa dagar, är bra dagar. Men de allra flesta är dåliga. Och jag orkar inte. Jag vill vara lycklig, lycklig på riktigt igen. Jag vill kunna hoppa & skrika av glädje när något bra inträffar & jag vill kunna må bra jämnt. Men, ofta när man känner att känslan är påväg så mår man genast sämre. Man blir genast påmind om vad man inte längre har. Och ibland får man dåligt samvete. Något så jävla puckat, att få dåligt samvete för att man är glad.

Gråter en skvätt till O.C & önskar att jag också bodde där det var sommar året runt. O.C är förövrigt något av det finaste som finns, helt klart en av dom bästa serierna ever.

I like you. Simple as that.

Söndagkväll & helgen är över (eller, för mig är det ju typ helg varje dag..) & jag har varit ovanligt aktiv denna helgen faktiskt. Torsdagnatten spenderade jag tillsammans med Alex, delade 3 flaskor vin, rökte & pratade till fem på morgonen så fredagen var lite av en dimma. Även fast jag var bakfull & sliten så var jag med i Olas/Gustafs/Alex hus och hjälpte till med hammaren efter bästa förmåga..

Ligger hemma i sängen och lyssnar på Lasse. Underbara Lasse. När världen känns lite på sne, man har ont i hjärtat & tankarna snurrar runt, då är det terapi för mig att lyssna på musik med texter som sätter ord på vad man känner. Är jag nere så vill jag lyssna på musik som gör mig ännu mer nere, för det känns bra just då. Låter jävligt konstigt kanske, men så är det faktiskt.

Kom helt plötsligt på mitt bland bloggläsande, facebookande & O.C-tittande att jag inte lyssnat på I-rony på över ett år. Den här låten (som mina vänner vet) knarkade jag bokstavligt talat sönder förra sommaren. En sommar då jag faktiskt var riktigt jävla glad. Sommaren 2009 var det inte många fel på. Så, min kära vänner, it's back;

Sometimes I just don't get myself.

Nu drar jag snart täcket över huvudet, men först blir det några avsnitt av O.C, lovely!

Made a wrong turn, once or twice 
Dug my way out, blood and fire 
Bad decisions, that's alright 
Welcome to my silly life 
Mistreated, misplaced, misunderstood 
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down 
Mistaken, always second guessing, underestimated 
Look, I'm still around 

Pretty pretty please, don't you ever ever feel 
Like you're less than fuckin' perfect 
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing 
You're fuckin' perfect to me! 

You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong 
Change the voices in your head, make them like you instead 
So complicated, look happy, you'll make it! 
Filled with so much hatred...such a tired game 
It's enough! I've done all I can think of 
Chased down all my demons, I've seen you do the same 

Oh, pretty pretty please, don't you ever ever feel 
Like you're less than fuckin' perfect 
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing 
You're fuckin' perfect to me 

The whole world's scared so I swallow the fear 
The only thing I should be drinking is an ice cold beer 
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time 
Done looking for the critics, cause they're everywhere 
They dont like my jeans, they don't get my hair 
Exchange ourselves, and we do it all the time 
Why do we do that? Why do I do that? 

Why do I do that..? 

Yeah, oh, oh baby, pretty baby..! 
Pretty pretty please, don't you ever ever feel 
Like you're less than fuckin' perfect 
Pretty pretty please, if you ever ever feel 
Like you're nothing, you're fucking perfect to me 
You're perfect, you're perfect! 
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing 
You're fuckin' perfect to me...

David Guetta – Who's That Chick ? (feat. Rihanna) [Edit Version]

Ja, jag har egentligen inte allt för mycket att säga eftersom jag spenderar dagarna med att försöka få tiden att gå så att det snart ska bli februari & jag får åka iväg. Igår var jag i stan & gjorde äntligen om mina naglar, efter det så kikade jag på min lillebrors innebandy match & sedan for jag iväg på middag & mys hemma hos Emelie. Nu blir detta till ett sådant inlägg som jag själv hatar att läsa, men what to do. Skickar upp lite roligare saker så fort jag har något att komma med!

Kom precis på att om en månad så sitter jag på en sandstrand på andra sidan jordklotet & lever livet. Det är nästan så jag är avundsjuk på mig själv. Något som jag känner att jag kunde skippat är väl flygresan på 23 timmar (Köpenhamn-London-Hongkong-Bali) men, tyvärr kan jag ju inte trolla mig bort dit så jag får helt enkelt klara det. Det kommer vara så värt det när vi äntligen är på plats!

Okej, till saker som jag stör mig på i trafiken;

Startade från Stockholm vid tolv idag & kom fram vid fem. Bättre vägar idag, men fan vad jag stör mig på folk i trafiken. BLÄ. Mer om det senare. Jag stannade typ stup i kvarten, det behövdes tanka, fylla på spolarvätska, pumpas däck, rökas, äta osv. Så, det var mer stopp längs vägen än vanligt. Men, jag kom hem iallafall. Nu ligger jag utslagen i min säng & tänkte väl inte röra mig långt ifrån den resten av kvällen.

Igår var det nio månader sedan du gick bort. Nio månader. Bara sådär. Som att det vore ett knäpp i fingrarna. Som att tiden inte spelar någon roll. Inombords känns det som att det har gått en vecka. Folk säger hela tiden att saker blir bättre med tiden, men hur kan det bli det? Om man inte märker dagarna som går? Om man fortfarande har lika ont? Jag älskar dig pappa & saknar dig mer för varje dag.

Har nu sjunkit ner jämte Oskar i hans soffa, sociala är vi då inte mot varandra. Han ligger i ena änden och kollar fotboll på sin dator med hörlurarna ikopplade & jag sitter i andra änden och ska precis sätta igång nya avsnittet av Greys Anatomy, underbart! Imorgon blir det hämfärd & att sitta i bilen i ca fem timmar ser jag sådär fram emot. Blä.

Fem timmar tog det upp till Stockholm igår, helt okej med tanke på väglaget. Regn hela vägen upp, hela e4an var mer eller mindre en sjö. Så fort det blev mörkt så hade man inte en chans att se vart vattensamlingarna låg och det var mer eller mindre livsfarligt. Väl uppe så hämtade jag Elin i Skärholmen & sen var vi igång med städandet från åtta till halv två. Smarta som vi var så packade vi ner glas och allt sådant först, så vi gick och drack ur varsin vinflaska & såg förmodligen ut som två råalkisar. Men, allt blir lite roligare med vin! Tårar & skratt om vartannat, inte så konstigt med tanke på att vi bott på varandra i 25kvm stor lägenhet sista tiden. Dagar fulla med skratt & lycka. Vår tid ihop här uppe kommer vi alltid se på med kärlek. Nu är allt utrensat & det känns fruktansvärt sorgligt. Men, det är för det bästa. Just nu. Jag kommer alltid älska Stockholm & allt som har med staden att göra, men det var inte för mig, just nu.

Fredag idag & jag har åstadkommit en del. Tillskillnad från tidigare dagar då jag inte uträttat speciellt mycket. Istället för utgång ikväll så satsar jag på film i fint sällskap. Inget svårt val där inte. Imorgon hoppar jag in i bilen och kör upp till Stockholm & tömmer lägenheten tillsammans med min fina Elin. Känns skönt men vemodigt på samma gång. Jag har ju faktiskt varit stundtals riktigt lycklig där uppe. Men, beslutet står fast och att flytta hem känns som rätt beslut. På måndag bär det av hemåt igen för att fortsätta göra ingenting (eller ja, invänta resan till Indonesien).

Efter att ha slaaaavat i köket i ca 2 timmar så har jag trollat fram en 3rätters till min kära familj. Allt gick enligt planerna och jag lyckades få färdigt min mat utan att ha bränt fast något, kokat över något eller att ha förstört något. Och med tanke på gårdagens katastrofala bakning så skulle jag vilja säga att jag är nöjd. Helt slut i huvudet, men nöjd.

Jag & min bror kom idag på att vi skulle baka. Ville vi baka något som vi gjort innan? Nej. Ville vi söka på recept på nätet? Ja. Sagt och gjort, vi hittade två lovande recept. Ett på en mjuk vit chokladkaka & ett på någon nöt & kakao historia som verkade bra. Först ut var den vita kakan. Efter att vi följt receptet till punkt och pricka så tar vi ut kakan ur ugnen efter trettio minuter. Medan den får vila lite så börjar vi med kaka nummer 2. När kaka nr 2 står i ugnen blir jag såklart nyfiken på den andra skapelsen som står och stirrar på mig från bänken. SÅ, jag tänker smaka. Jomen visst. Skär en bit och möts av denna syn;

I love opening my eyes in the morning when the first thing I see is you.

Min Elin Mårtensson. Jag älskar henne. Hon är min bästa vän. Jag kände bara att jag behövde skriva det. Jag saknar henne varje dag, nästan så jag går helt sönder. Först var vi bekanta, sen hängde vi ihop jämnt när vi bodde hemma, sen flyttade vi till Stockholm och bodde ihop & sen började hon på nytt jobb vilket gör att hon är borta veckor i taget. Och vilken omställning det är. Det är som att något har tagits ifrån mig. Ingen gör mig så lycklig som henne. Hade det inte varit för henne så hade jag inte stått på benen så pass mycket som jag gör idag. I love her.

You're just as amazing as usual.

Nyss vaknat, kommit hem & slängt mig i soffan. Jag gör en hel del ingenting om dagarna & det börjar bli förbannat tråkigt. Ska försöka få hela januari att gå utan att göra något. Kul. Inte. Nä, men vissa saker är bokade. Som tillexempel flytt & städning av lägenheten i Stockholm. Och det lär nog  ta sin lilla tid om jag känner mig och Elin rätt. Sen är det andra tråkigheter som händer också, men det är bara att fixa. Så, helt sysslolös är jag ju inte rikigt. Men, det ska det bli ändring på när jag kommer hem från Indonesien. Då blir det jobbsök & allt där till! :)

För första gången på ett par veckor så ställde jag klockan. Anledningen till detta var att jag skulle möte upp Mulle i stan för lunch! Annars sover jag ju typ till eftermiddag men idag ringde klockan vid 9. Jag kunde ju tydligen fetglömma att jag skulle masat mig upp ur sängen då. Sov som en sten & somnade till och med ifrån snoozen. Halv elva vaknade jag istället & gick faktiskt direkt upp ur sängen. Sen blev det lunch med Mulle somsagt & sen ett besök till banken, smarta jag tappade ju mitt bankkort i Köpenhamn på nyår. Så jag kände att tretton kronor kommer jag inte såååå långt på. Efter banken åkte jag till Gustaf & Johan och hälsade på i renoveringskaoset. Det jag tillförde var att rita på väggarna. Så jag gick lös med en bläckpenna och resterna av en tegelsten. Kände att jag gjorde himla mycket nytta där! Eller inte kanske. Nu är jag precis hemkommen & har lagt mig framför brasan för att tina upp!

Jag läste precis igenom vart enda inlägg jag någonsin skrivit om min pappa här (görs under kategorier, till höger). Och jag inser samtidigt som jag läser att jag fortfarande inte har fått utlopp för alla dom känslorna, sorgen, ilskan & hatet. Jag känner mig innerst inne fortfarande lika liten som den dagen du lämnade mig. Lämnade världen bakom dig och valde att försvinna, föralltid. Jag förstår att det är inte hälsosamt att trycka undan allt, att tvinga sig själv att vara någon man egentligen inte vill vara. Jag vill inte vara 'stark', för nu är jag inte stark på riktigt. Jag vill kunna gråta, skrika & slå mig fram genom mitt hav av känslor. Jag vill inte sakta men säkert kvävas av sorg. För nu, nu står det mig så långt upp i halsen att jag inte vet när det brister. Där har vi även en anledning till att jag flyttar hem, för att söka hjälp & få vara runt mina nära under tiden jag bearbetar något som är så fruktansvärt orättvist. Jag valde aldrig det här. Jag ville aldrig gå igenom detta. Och jag kommer föralltid stå fast vid att det är ett själviskt beslut att ta sitt liv.

Alltså, förstår ni hur skönt det känns att ha en resa bokad, om ca en månad? Förstår ni hur underbart det känns att sitta och shoppa bikinis online istället för vinterkläder? Förstår ni hur fantastiskt det känns att bara ha en enkel biljett bokad till ett helt främmande land? Jag tror inte riktigt ni förstår, för känslan är helt fantastisk. 2011 börjar bra!

Sitter och fixar (ÄNTLIGEN) med årets resor. Först ut blir Bali-Indonesien-Singapore med fröken Alriksson! Kan berätta för er att jag är laaaagom (läs; jättejätte) taggad! Den sjätte februari bär det av i en månad framöver. Sol, bad, fest, fina stränder & inga måsten. U n d e r b a r t!

Ska dra igenom mitt nyår i lite kortare drag (en del saker behöver ni inte veta...)
I torsdags kväll for jag iväg till Malmö för att bo på hotell med min finaste Elin & ta nyår som det kom tänkte vi. Sagt och gjort, på fredagen hade vi fortfarande ingen fast plan & tillslut slutade det hela med att vi tog tåget till Köpenhamn & mötte upp ett gäng killar från Växjö. Förfest på deras hotell mellan nio & elva sedan drog vi till ett uteställe, eller dom på sitt håll och vi på vårt. Vi kastade oss in på baren där Natha jobbar & började shotta loss. Klockan närmade sig tolv & vi fick champange att ta med oss ut från klubben till det stora torget utanför (vaddetnuheter?) och där skålade vi in tolvslaget tillsammans med hundratals andra!

När klockan närmade sig ett så kom Jacob & Viktor och mötte upp oss där vi var och vi dansade, drack & hade skitkul till klockan var tre då det kändes som att det var dags att gå hem. Självklart har jag, fröken smart, lyckats tappa bort både bankkort & lappen till jackan. Så, jag hade inga ägodelar med mig därifrån förutom min menlösa väska där jag inte har hälften så mycket viktiga saker som i jackan.. Lite tårar & en hamburgare senare så satte vi oss i en svarttaxi för att åka tillbaka till deras hotell. Efter mycket skratt & andra hyss så bestämde vi oss för att ta tåget hem vid sju på morgonen, tillbaka till Malmö.

Väl framme på hotellet så kom vi lagom till frukostbuffén så det var bara att äta lite mackor innan sängen skrek efter oss. Sömn mellan 08-11 fick räcka bestämde Elin som av någon anledning inte kunde sova. Sen började jakten på jackan! Natha hade som tur fått med sig den efter hon slutat jobba, men hon bor ju i Köpenhamn. Så iförd mjukisdress & Elin i handen fick jag återigen korsa sundet med tåg, åka lite buss, hämta jackan hos Natha & tillbaka till Malmö och slutligen tåg mot Alvesta.

Så, där har ni den något censurerade versionen av mitt Nyår. Det var helt fantastiskt & det var längesedan jag skrattade så mycket och hade så kul!

Nu har Emelie spenderat ca tre timmar med att göra om min blogg, ÄNTLIGEN! Jag är skitnöjd & tacksam att hon faktiskt tycker det är kul (och är så duktig) när jag tycker det är helt fantastiskt tråkigt och skitsvårt. Nu blir det sängen! Nyårsuppdateringen får ni imorgon istället.
Nighty!

Spontant & fantastiskt nyår tillsammans med min underbara Elin i Köpenhamn! Blir inte bättre än så! Ni får hela historien imorgon, efter att enbart ha sovit mellan 08-11 idag så är jag helt slut. Nighty!