Jag är en såååån liten barnrumpa! Min karl har åkt iväg på 14 dagars jobb, har just nu kämpat mig igenom 2 av dessa dagar. På kudden jämte mig i sängen så har jag en av hans tröjor. Åh, gulligt tänker ni & ja, det är det kanske. Men, jag vågar bara lukta en gång på den varje kväll precis innan jag ska somna. Varför? Jo, för att jag är rädd för att jag ska lukta bort lukten. Barnrumpa!

Jag är van att han är borta ca 5 dagar varje vecka, men nu känns dessa dagarna som sju evigheter. Så, nu måste jag se till att ha roligt under tiden han är iväg, inte då för att det är tråkigt när han är hemma utan för att 'tiden går fort när man har roligt' sägs det. Så, nu ska jag skratta i 12 dagar & sen är han hemma i ett tjoff!

Nighty!

Testar något nytt & bloggar från min iphone!

På senaste, ja, de senaste tre veckorna kan jag nog påstå, så har jag tänkt väldigt mycket på pappa. Jag vet inte varför egentligen, såklart så tänker jag på honom varje dag i vanliga fall men det har varit extra påfrestande på senaste. Det är mycket frågor som fortfarande hänger i luften, frågor som jag aldrig får svar på. Men jag har varit väldigt nere på senaste, tänkt och vart ledsen. Vad driver en människa så långt att det känns bättre att dö än att kämpa och fortsätta leva? Precis innan han dog, ångrade han sig då? Eller var det bara svart? Önskade han att han inte tog klivet ner eller kändes det rätt? När han tog sitt sista andetag, fanns det ingen ånger alls? Det gör ont i mig att veta att han kanske, kanske ångrade sig. Att när han gjort sitt val & inte kunde göra något åt det, att han då kanske ångrade sig? Jag kommer aldrig få svar.

Jag saknar min pappa, varje jävla dag. Och det sägs att tiden läker alla sår, men jag tycker att mina sår blir större & mer infekterade för varje dag som går. Jag kanske helt & hållet har kommit ur förnekelsestadiet? Kanske är det därför det känns mer nu? Är det därför jag varje dag undrar om han ångrade sig? Innan fokuserade jag på alla våra bra stunder ihop & ville bara minnas det. Men nu, tusen frågor om hur han tänkte, om han tänkte. Tänk om han faktiskt ångrade sig men det var redan försent?