Ett internet & ett trasigt boxerkort fattigare men ett jobb rikare! Jag är nöjd. Min mamma är nöjd. Alla viktiga är nöjda med mig. Tackar. Nej, men på riktigt så känns det bra, tror jag. Eller det är klart det känns bra men gud vad allt helt plötsligt känns verkligt. Jag bor här. Jag har ett jobb här. Men detta är inte mitt hemma. "Home is where the heart is" sägs det ju, och mitt hjärta är fortfarande inte med mig. Det ligger hemma i soffan, hos min fina familj och jag vet inte om jag är redo att hämta hem det hit upp. Hemma är tryggt, hemma är bra, hemma är bäst. Vem kunde ana att jag skulle vara så hemmakär? Nej men nu ska jag inte vara sån (men jag måste säga att jag saknar min familj så jag är trasig).