go away

Jag begär inte att ni ska tycka synd om mig det har jag aldrig sagt, men ni beter er som svin, mot mig. Jag begär inte att ni ska tycka synd om mig, jag vill att ni accepterar & tar hänsyn till mig & mina beslut. Jag är en del i det här pusslet, en så fan mycket större del än er. Jag hade min pappa i tjugo år, och jag får inte må dåligt? Okej, det låter logiskt, eller? Nej, det är så jävla ologiskt. Jag blir besviken och förstår inte. Hur kan DU tänka så? Det trodde jag inte om dig, I guess I was wrong.

På onsdag skriver vi över huset, klappat och klart. Sen efter det boupptäckning & jag vill inte gå dit, alls. Jag vill inte sitta där i ett rum & känna mig minst i världen. Jag förtjänar inte det. Jag åker dit, gör vad jag ska & sen ska jag hem. Hem till min underbara mamma som är bäst. Min mamma som hejar på mig. Min mamma som hör av sig för ofta "ifall något hänt" när det aldrig har det, men "tänk om". Min mamma som stog ut med mina nallekalas & skjutsade runt mig bak på hennes cykel. Min mamma som aldrig skulle svika. Min fina mamma.

anger

Jag vill inte ens tänka på dig mer, jag blir bara så arg. Vem tar ett sådant beslut, vem väljer att lämna hela världen bakom? Jag blir ledsen eftersom jag blir arg, men hur ska jag någonsin kunna acceptera ditt beslut?

Det sista jag ser innan jag somnar är ditt ansikte, jag ser det vita stela rummet, jag ser de tända ljusen, jag ser dig, du finns inte mer. Jag ångrar att jag gick in i rummet, jag ångrar att jag tog i din kalla hand, samtidigt som jag vet att jag skulle ångrat mig om jag inte gjort det.


Du tog ett beslut som inte  är värt att accepteras.

a darker shade of black

Elin Ruth Sigvardsson – Kom ihåg mig

För denna är för dig.
I'll always love you.

some ink

Jag vet att du inte tyckte att jag skulle hålla på med tatueringar, men envis som jag är så sa jag alltid till dig "min kropp, mina val". Nu bär jag dig med mig vart jag än är, inte bara i mina tankar. Jag älskar dig, föralltid.




If love alone
could have
saved you


i got a feeling

Ibland, ofta, sällan så känner jag mig så jävla ensam. Alla flyttar, startar nytt, går vidare. Men jag står kvar på samma plats redo att bryta ihop för minsta förändring. Jag fixar inte ensamheten, den kväver mig, riktigt sakta. Jag har mina fina vänner, även om dom är på avstånd. Men känslan, den äter upp mig. När kommer jag bli redo för förändring? Jag hade så mycket planer, jag ville så mycket. Men allt raserades när du försvann. Du förstörde så mycket för mig, jag säger det utan att känna mig egoistisk. Jag hade ett annat liv inom räckhåll, planer. Allt är förstört.

at night

Jag trycker undan tankarna, tankarna på dig. När jag ska somna så kommer allt över mig igen, alla minnen, all besvikelse. Jag kommer aldrig förstå dina tankar, hur du kunde. Hur du kunde lämna kvar mig här. När jag blundar, när det blir sådär tyst, när jag ska sova - då kommer det. Allt kommer tillbaks. Jag tvingar mig själv att tänka på annat, fixar inte mer. Jag vill inte tänka på det, men jag vill inte att det kommer ikapp mig senare.

if love alone

På minnesstunden, för dig. Älskade pappa.


You never said I'm leaving,
you never said goodbye,
you were gone before I knew it,
and only god knew why.

A million times I needed you,
A million times I cried,
if love alone could save you,
you never would have died.

In life I loved you dearly,
in death I love you still,
in my heart you hold a place,
that no one could ever fill.

It broke my heart to lose you,
but you didn't go alone,
for a part of me went with you,
the day god took you home.

when i need you

Kan inte låta bli att tänka på min fina pappa när låten When I need you med Céline Dion börjar spela från min spotifylista. Det finns så mycket låtar jag relaterar till, som väcker minnen. Ni som känner mig riktigt väl vet vilket textfreak jag är när det kommer till låtar.

Idag är det torsdag och elva veckor sedan du gick bort, jag saknar dig. Jag saknar dig emellanåt så att det värker i hela kroppen. Men pappa, du skulle vart stolt över mig nu. Jag fixade studenten, jag fixar mitt frisörjobb & jag står på benen. Jag vet att du skulle vart stolt. Trots dumma misstag på senaste, skulle du funnits där och berömt. Innerst inne, även om du kanske inte sa det så ofta, så vet jag att du var stolt över mig. Du fanns där när världen var på sne & jag klantat till det. Du lyssnade på vad jag hade att säga, log och sa "du är för lik din gamla pappa" och sen klappade du mig på kinden. Och visst är jag, visst är jag lik dig. Till utséende och person. Det, det kan ingen någonsin ta ifrån mig. Älskade fina underbara.



When I need you, I just close my eyes and I'm with you.

wonders

Det känns emellanåt så jävla ofattbart. Du är borta & du kommer, på riktigt, inte tillbaka längre. Ser du ens mig? Undrar du hur jag har det? Ler du när det går bra för mig? Finns du, någonstans? Alla tusen frågor, dom äter upp mig, tär på mig. Förstör.


Kom tillbaka, det är det enda jag ber dig om.


the world's greatest


Forever loved
Forever missed


weakness

Dom säger att tragiska saker stärker en som människa. Men jag är inte så säker. Aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så svag som jag gör nu. Aldrig någonsin. Allt gör ont och jag bara känner mig så jävla ensam. Ingenting är bra nog längre och jag undrar när saker blir bra igen. Eller, jag vet att det aldrig blir bra, men bättre.

Och jag gråter, känner mig hjälplös, vill försvinna. Samtidigt vet jag att det inte spelar någon roll hur mycket jag gråter, för ingenting ändras. Saker och ting kommer alltid att vara såhär, tiden spolar inte tillbaks sig själv.



I feel like the smallest person on earth.

and then came spring

Jag vill bara säga att jag älskar dig. Jag vill att du hör mig när jag säger det. Mina tårar rullar sakta ner för kinderna och hoppas jag att du förstår, dom är för dig. Jag kan inte förstå att du inte längre finns, min fina pappa.

student 2010

I tisdags tog jag studenten, och det med ett jävla besked vill jag lova! Varje sekund under dagen fanns du i mina tankar. Jag & en del av mina underbara frisörer skålade för dig under champangefrukosten. Jag vet inte om du såg mig, eller om du fanns nära. Men inne i mitt hjärta var du med mig hela dagen, älskade pappa.




I was shining for you.


i know already




..Ja facebook, jag vet.

shut down

Dom säger att man ska prata om det som hänt, för att det ska vara verkligt. Jag vill inte att det ska vara verkligt, så jag pratar inte. Jag kan prata om pappa, men jag pratar inte om vad som hänt. Jag tror det är förnekelse, jag vet att det har hänt, tro mig, men jag förnekar det. Pratar jag inte om det så har det inte hänt.

Jag vet att det inte är bra, tro mig, jag vet. Men jag vill inte att detta ska vara min verklighet, jag vill inte tillåta det att vara min verklighet. Jag hade sommaren så uppstrukturerad; balen, studenten, jobbet, tennisveckan, strålande sol i mellbystrand osv. Pappa var inräknad i allt. Nu får han helt plötsligt inte se mig på min baldag, min studentdag, nu kan jag inte ringa efter jobbet, jag kommer inte bo hos honom under tennisveckan eller mestadels av sommaren. Allt det försvann. Och jag vet inte om jag fixar att ta i det där.

Det sägs att man ska prata med någon utomstående, men nej. Jag vill inte prata, att jag kanske borde är en annan femma. Men jag vill inte. Jag önskar att jag ville. Jag önskar att jag skrek & grät ofta och mycket. För på något sätt så förstår ju även jag, att det kommer ikapp senare.


Jag vill inte tillåta mig att inse att min pappa är borta, för han ringer ju vilken dag som helst nu..
Det gör han ju..
För det måste vara så..

perfect world

I never could’ve seen this far
I never could’ve seen this coming
Seems like my world’s falling apart

Why is everything so hard
I don’t think I can deal with the things you said
It just won’t go away

In a perfect world
This could never happen
In a perfect world
You’d still be here
And it makes no sense
I could just pick up the pieces
But to you
This means nothing
Nothing at all

I used to think that I was strong
Until the day it all went wrong
I think I need a miracle to make it through

I pictured I could bring you back
I pictured I could turn back time
Cuz I can’t let go
I just can’t find my way
Without you I just can’t find my way

In a perfect world
This could never happen
In a perfect world
You’d still be here

And it makes no sense
I could just pick up the pieces
But to you
This means nothing
Nothing at all

I don’t know what I should do now
I don’t know where I should go
I’m still here waiting for you
I’m lost when you’re not around

I need to hold on to you
I just can’t let you go

In a perfect world
This could never happen
In a perfect world
You’d still be here
And it makes no sense
I could just pick up the pieces
But to you
This means nothing
Nothing at all
Nothing, nothing at all
Nothing at all


weeks

Sex veckor. Idag. Huuuur kan det vara bara sex veckor sedan?! Det känns som jag levt med dom här känslorna i en evighet. Jag förstår inte, hjälp mig att förstå. Sex veckor, sex veckor är ingenting. Det är praktiskt taget igår. Det känns som igår, och som en evighet sedan. Om en vecka skulle du fylla 42. Om en vecka idag.

beat me up

Slå mig, sparka mig, hoppa på mig. Eller gör vad som helst, bara det gör ont. Ont utanpå. Att ha ont på insidan, tar för mycket på mig. Det gör för ont. Att gå runt och känna sig tom, att bära på smärta & att ständigt ha ett krampaktigt tag runt hjärtat, det gör för ont. Så snälla, gör något. Ta bort det onda och gör allt bra. Gör det bra nu, inte imorgon, inte nästa år, gör det bra nu.

Jag drömmer, vaknar, förvirrad. Vad är meningen? Jag börjar tappa meningen med att gå upp ur sängen på morgonen, tappar meningen med att sova på natten. Tappar meningen för allt. Förut brukade jag säga att "allt händer av en anledning", men vad är det för bra anledning till detta? Har du blivit dumpad av ett riktigt svin, så är det en bra anledning för det finns alltid någon bättre där ute. Men jag kan inte se anledningen med det här? Kan inte riktigt förstå om det finns någon.

Om det är såhär man lär sig att livet är svårt, så vill jag inte lära mig. Jag tycker redan att jag vart med om tillräckligt i mitt liv, klarat av tillräckligt som stärkt mig som människa. Detta stärker inte, det drar ner. Det drar ner mig under ytan och ibland vet jag inte om jag kan komma upp för att få luft.

real

Vaknar upp, storgråter. I mina drömmar är du så verklig, vill inte öppna ögonen. Jag vill inte vakna och inse att du inte längre finns. Och jag gråter. Jag gråter för att jag är maktlös. I mina drömmar så finns du kvar, och det gör så ont att inse att när jag slår upp mina ögon så finns du inte kvar. Det gör så ont. Blundar, vill drömma vidare. Du är så verklig, jag kan röra vid dig, höra dig prata & se dig med mina ögon. Och jag vill aldrig mera vakna, för i drömmen så finns du. Där vill jag stanna.

another day

Ikväll, eller inatt kanske jag bör säga, är en pissig kväll/natt. Jag är för första gången riktigt arg, arg på pappa, arg på omständigheterna & ja, arg på allt. Det enda som ekar är; varför var det inte värt det?

Om jag bara hade det svart på vitt, en förklaring till varför detta valet kunde vara värt det. Och även om jag hade haft det, hade jag kunnat acceptera det då? Hade jag verkligen kunnat det? Jag kan bara inte förstå! Jag kan inte inte inte förstå! Jag vill inte förstå hur du kunde välja den här vägen, hur du kunde vilja göra mig såhär illa. Jag förstår inte!




Förövrigt, jag har sagt det innan, men jag kan säga det igen;
Ola Johansson, du är världsklass.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0