Hur är det nu igen att vara riktigt lycklig? Jag skulle vilja påstå att jag knappt längre kommer ihåg. Visst, stundtals har jag varit lycklig det senaste året, men aldrig riktigt riktigt lycklig. Lycka som gör att man vill gå upp ur sängen varje dag, lycka som strålar runt omkring en. Sedan pappa gick bort så har jag inte varit uppriktigt lycklig. Vissa dagar, är bra dagar. Men de allra flesta är dåliga. Och jag orkar inte. Jag vill vara lycklig, lycklig på riktigt igen. Jag vill kunna hoppa & skrika av glädje när något bra inträffar & jag vill kunna må bra jämnt. Men, ofta när man känner att känslan är påväg så mår man genast sämre. Man blir genast påmind om vad man inte längre har. Och ibland får man dåligt samvete. Något så jävla puckat, att få dåligt samvete för att man är glad.