För att ingenting går rätt längre. Jag som alltid vaknade upp efter en utekväll och inte hade ångest, jag som var full men hade koll? Vad hände med det? Ingenting fungerar ju numera. Jag har tappat fotfästet helt och hållet. Jag är mer än ofta för full, det slutar mer än ofta i katastrof & mat intresserar mig inte alls längre.

Jag blir sårad och jag sårar när det blir såhär. Jag förstör utan att det är min mening. Jag vill bara att ni ska förstå att jag kan inte rå för det längre. Tusen tankar och enorm sorg yttrar sig tydligen såhär för min del.

Jag tvekar på allt och på alla. Jag fixar inte det mer. Jag vill äta mat & sluta vara fullast jämnt. Men det går inte. Jag verkar ha tappat alla mina gränser och jag vet inte längre hur jag får rätsida på det här.