Ni vill inte gå i mina skor nu, inte för att dom luktar illa eller så, utan för uttrycketsskull liksom. Jag trött på mig själv nu, på riktigt. Jag är förfan trasig totalt. Sätter mig situationer som jag vet är fel, gör fel, säger fel. Självdestruktivt. Jag gör saker jag vet att jag inte mår bra av. Varför är man så trög att man gör saker när man vet att det slutar skit ändå? Jag förstår inte alls.