Jag vill inte ens tänka på dig mer, jag blir bara så arg. Vem tar ett sådant beslut, vem väljer att lämna hela världen bakom? Jag blir ledsen eftersom jag blir arg, men hur ska jag någonsin kunna acceptera ditt beslut?

Det sista jag ser innan jag somnar är ditt ansikte, jag ser det vita stela rummet, jag ser de tända ljusen, jag ser dig, du finns inte mer. Jag ångrar att jag gick in i rummet, jag ångrar att jag tog i din kalla hand, samtidigt som jag vet att jag skulle ångrat mig om jag inte gjort det.


Du tog ett beslut som inte  är värt att accepteras.