Jag tillbringar mestadels av mina dagar med att göra ingenting, ändå så är allt fruktansvärt. Jag vill inte gå upp ur sängen, jag vill inte prata om det, jag vill bara vara. Jag gråter, sover & undviker verkligheten. Jag vet knappt riktigt vad det är med mig längre. Fast jag har många anledningar till att vara glad så kan jag inte, det går inte.