Vaknar upp, storgråter. I mina drömmar är du så verklig, vill inte öppna ögonen. Jag vill inte vakna och inse att du inte längre finns. Och jag gråter. Jag gråter för att jag är maktlös. I mina drömmar så finns du kvar, och det gör så ont att inse att när jag slår upp mina ögon så finns du inte kvar. Det gör så ont. Blundar, vill drömma vidare. Du är så verklig, jag kan röra vid dig, höra dig prata & se dig med mina ögon. Och jag vill aldrig mera vakna, för i drömmen så finns du. Där vill jag stanna.