När jag fyllde arton trodde jag att jag skulle ha världen framför mina fötter. Ganska snart insåg jag att så funkar det inte alls. Du blir inte lyckligare, livet flyter inte automatiskt på, du betraktas inte äldre och möjligheterna trillar inte ner på dig. Allt det där måste du skapa för dig själv.

När jag fyllde arton fick jag ett födelsedagskort av min pappa, det är inte det där stereotypiska födelsedagskortet med tusen färger och där det står GRATTIS i lysnade färger. Nejdå, pappa hade valt ett annat, ett som var så himla klockrent. Min pappa var inte bra med orden, att sätta ord på sina känslor, när jag var liten tyckte jag det kunde vara så jobbigt men ju äldre jag blivit så har jag förstått att alla fungerar olika.

Men när jag fyllde arton fick jag ett födelsedagskort av min pappa, ett kort fyllt med text på baksidan, text som han själv hade skrivit, text som jag vet att han menade.

"..Du är snart arton och gör vuxna grejor som att jobba & plugga
men för mig kommer du alltid vara min lilla flicka"

"..Vill att du ska veta att jag alltid tänker på dig och
kommer alltid att finnas för dig om det är nått"