Slå mig, sparka mig, hoppa på mig. Eller gör vad som helst, bara det gör ont. Ont utanpå. Att ha ont på insidan, tar för mycket på mig. Det gör för ont. Att gå runt och känna sig tom, att bära på smärta & att ständigt ha ett krampaktigt tag runt hjärtat, det gör för ont. Så snälla, gör något. Ta bort det onda och gör allt bra. Gör det bra nu, inte imorgon, inte nästa år, gör det bra nu.

Jag drömmer, vaknar, förvirrad. Vad är meningen? Jag börjar tappa meningen med att gå upp ur sängen på morgonen, tappar meningen med att sova på natten. Tappar meningen för allt. Förut brukade jag säga att "allt händer av en anledning", men vad är det för bra anledning till detta? Har du blivit dumpad av ett riktigt svin, så är det en bra anledning för det finns alltid någon bättre där ute. Men jag kan inte se anledningen med det här? Kan inte riktigt förstå om det finns någon.

Om det är såhär man lär sig att livet är svårt, så vill jag inte lära mig. Jag tycker redan att jag vart med om tillräckligt i mitt liv, klarat av tillräckligt som stärkt mig som människa. Detta stärker inte, det drar ner. Det drar ner mig under ytan och ibland vet jag inte om jag kan komma upp för att få luft.