weakness

Dom säger att tragiska saker stärker en som människa. Men jag är inte så säker. Aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så svag som jag gör nu. Aldrig någonsin. Allt gör ont och jag bara känner mig så jävla ensam. Ingenting är bra nog längre och jag undrar när saker blir bra igen. Eller, jag vet att det aldrig blir bra, men bättre.

Och jag gråter, känner mig hjälplös, vill försvinna. Samtidigt vet jag att det inte spelar någon roll hur mycket jag gråter, för ingenting ändras. Saker och ting kommer alltid att vara såhär, tiden spolar inte tillbaks sig själv.



I feel like the smallest person on earth.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0