Läste igenom min gamla blogg nyss, den som få visste om, den anonyma. Jag var så nere, på grund av dig, på grund av mig. Det gör ont i hela mig att läsa hur det var, hur mycket på botten jag faktiskt var. Du förstörde mig, men jag tog mig upp igen. Men till vilken nytta? Jag vet inte ens längre hur det skulle vara utan allt drama.



Oktober 2009
Jag tänkte om jag blundade riktigt hårt, inte berättade det för någon, så hade det inte hänt. Det hade inte ägt rum, tog jag inte orden i min mun så var det ogjort. Borta med vinden. Man är så dum.