Och ingenting blir som man tänker sig.

Fyra månader sedan, två dagar & en evighet sen du försvann. Jag kommer aldrig att förlåta dig för vad du gjorde, för vad du tvingar mig att genomlida. Vem vill inte se sitt barn växa upp, gifta sig & skaffa egna barn. Vem vill inte vara där på den resan? Jag kan lova, här och nu, att jag kommer göra allt för mina barn. Jag ska aldrig lämna dom, lämna en del av mig kvar. Vem kan vara så självisk? Vem gör så mot någon man älskar?

Jag kan fortfarande inte förmå mig att radera ditt nummer i min telefonbok. Jag kan inte. För då kanske allt blir mer verkligt och då gör allt ännu mer ont. Jag bara kan inte förstå. Jag vill aldrig förstå. Ditt beslut var själviskt, idiotiskt och det dummaste en människa kan göra. Ibland måste man slåss, slåss för att orka finnas kvar. Stå rätt upp på benen när man egentligen inte orkar.

Trots att jag hatar vad du har gjort, så älskar jag dig & jag saknar dig så att jag aldrig igen kommer bli som förr.